Den europeiska fiskbranschen vill få tillgång till tullbefriad råvara från länder utanför EU genom så kallade ATQ:er. För svensk del handlar det huvudsakligen om sill samt råvaror för kaviarproduktion.
Fiskbranschens Riksförbund driver tillsammans med den europeiska fiskbranschens samarbetsorganisation AIPCE (EU Fish Processors and Traders Association) frågan om så kallade ATQ:er (Autonomous Tariff Quotas), som ger europeisk förädlingsindustri tillgång till tullbefriad råvara från länder utanför EU – även när frihandelsavtal saknas.
Behoven av råvara varierar mellan länder och regioner men för svensk del är exempelvis tillgång till sill från Atlanten och Nordsjön mycket viktig, liksom räkor med skal och torskrom för kaviarproduktion. EU:s importbehov av sill överstiger idag 50 procent av konsumtionen och de svenska fiskekvoterna skulle behöva vara cirka fyra gånger större än idag, enbart för att täcka den inhemska konservindustrins behov av råvara. Det råder alltså ingen konflikt mellan livsmedelsindustrin och den svenska fiskerinäringen i frågan kring ATQ:er, menar Fiskbranschens Riksförbund.
I ett pressmeddelande med rubriken ”Nu vill vi rädda julsillen och kaviarmackan!” skriver Fiskbranschens Riksförbund att ”frånvaro av ATQ skulle höja råvarukostnaden med minst 20 procent, redan vid gränsen, vilket i sin tur skulle hota svenska produktionsanläggningar och värdefulla arbetstillfällen i kustsamhällen”.
GD Mare (Directorate-General for Maritime Affairs and Fisheries) lägger under sommaren fram sitt förslag till EU-kommissionen kring förordningen hur ATQ:er ska upprättas och förvaltas. Så här skriver AIPCE om ATQ:ernas betydelse:
”ATQ:er är avgörande för att stimulera den ekonomiska verksamheten inom unionens sjömatsindustrier, genom att förbättra konkurrenskraften och skapa sysselsättning. Verktyget är extra viktigt i dessa tider av hög inflation och de höga priser vi ser. Tullsänkningen har en direkt inverkan på kostnaden för slutprodukten och dess överkomlighet för konsumenten. EU:s beroende av sjömatsråvaror från tredje land är ca 65 % av den sammantagna konsumtionen, och en stor del av denna råvara kommer från länder som EU inte har frihandelsavtal med. ATQ håller fiskberedningsindustrin vid liv – och håller kvar den inom EU:s gränser. Det genomsnittliga mervärdet för den importerade råvaran i Europas försörjningskedja är runt sex gånger råvarans värde. Detta mervärde och denna kvantitet är endast möjligt med en förutsägbar och tillräcklig tillgång på konkurrenskraftig råvara.”
