Processvatten från fisk- och skaldjursindustrin innehåller värdefulla näringsämnen som kan användas i livsmedel eller fiskfoder. Men vattnet ses som avfall och tas inte tillvara. Nu visar ett forskningsprojekt från Chalmers hur näringen kan återvinnas och föras tillbaka in i livsmedelskedjan.
Mängder av processvatten från beredning av sill, räkor och musslor pumpas kontinuerligt ut från sjömatsindustrin som avfall, till exempel vatten från kokning av räka och mussla eller vatten som används när man filéar, försaltar och marinerar sill. Det nordiska projektet Novaqua har visat att det går att ta till vara viktiga näringsämnen ur vattnet.
”Det är mycket viktigt att industrin förstår att processvattnet inte behöver bli avfall, utan att det egentligen är en spännande råvara”, säger projektledaren Ingrid Undeland, som är professor vid Chalmers institution för biologi och bioteknik.
”I grunden handlar vårt projekt om ett cirkulärt tänkande. Förr fanns en mer holistisk syn på hanteringen av råvaror, men idag går mycket till spillo. Dessutom står vi inför ett proteinskifte och det finns ett stort sug efter nya proteinkällor.”
Projektet startade 2015 med syfte att återvinna näringsämnen och skapa användningsområden för dessa på ett liknande sätt som mejeriindustrin återvinner och använder vassle från osttillverkning.
Processvattnet innehåller upp till 17 procent protein och 2,5 procent fetter. I kokvatten från räkor, som i princip är en färdig fond, finns även antioxidanten astaxanthin.
”Vi räknade ut att för en sillproducent var förlusten av protein cirka 15 procent. Alltså: av den ingående mängden protein försvann 15 procent ut med vattnet, förklarar Ingrid Undeland.
Genom en tvåstegsprocess lyckades forskarna återvinna upp till 98 procent av proteinet och 99 procent av de omega 3-rika fetterna i form av en halvfast biomassa och en näringsrik vätska. När biomassan kom från räkkokvatten innehöll den efter torkning 66 procent protein och 25 procent fett. I två försök användes sedan denna nya biomassa som ingrediens i laxfoder med goda resultat.
Den näringsrika vätskan användes som glaceringsmedium för att skydda frusen fisk mot härskning. Vätskan visade sig vara något mer skyddande än den vattenglacering som vanligen används. Vätskan testades också som näringsrikt medium för mikroalgodling och fick två algarter att växa extra bra. Algerna är sedan tänkta att användas som proteinkälla och pigment.
Sammantaget har projektet kunnat visa på olika sätt att använda återvunna näringsämnen. Nu gäller det att få fisk- och skaldjursindustrin att ställa om sin produktion, menar Ingrid Undeland.
”En stor utmaning är att industriellt ta vara på vattnet medan det fortfarande hanteras som ett livsmedel, alltså innan det börjar hanteras som avfall. Det ställer krav på exempelvis kylning och hygien.”
Idag görs en viss rening av vattnet innan det släpps ut, vilket gör att många företag redan har så kallade flotationstankar som används i andra steget av den återvinningsprocess som har utvecklats. Ändå krävs naturligtvis investeringar, menar Bita Forghani Targhi, som är post-dok på avdelningen för Livsmedelsvetenskap och Undelands kollega:
”Ekonomin är den största utmaningen, skulle jag säga.”
Utvecklingsarbetet fortsätter nu med det nya projektet AquaStream, som finansieras av Europeiska havs- och fiskerifonden. Bita Forghani Targhi menar att ett viktigt nästa steg är att vända sig till de lokala företagen, intervjua dem om deras hantering av processvatten och sedan verifiera hur mycket värde som går till spillo genom en första kontroll av vattnet. Hon ser positivt på framtiden:
”Jag tror att tekniken för att återvinna vattnet kommer att användas, förr eller senare. Insikterna om värdet med att återvinna näringsämnen ökar, vilket också underlättar för att få industrierna att röra sig i riktning mot en cirkulär ekonomi.”
Fakta om projektet:
Novaqua (Extracting Novel Values from Aqueous Seafood Side Streams) finansierades av Nordic Innovation och avslutades 2018. Förutom Chalmers medverkade Räkor & Laxgrossisten AB, Fisk Idag AB, Swemarc vid Göteborgs universitet, DTU Foods, Bio-Aqua och Skretting ARC. Forskningen om algodling har bedrivits i samarbete med Eva Albers och Joshua Mayers på Chalmers avdelning för industriell bioteknik. Knutna till projektet var även Scandic Pelagic AB och Klädesholmen Seafood AB, som spelar centrala roller i nya AquaStream.
Carina Malm
