Alger kan bli ett värdefullt tillskott som livsmedel för jordens växande befolkning, enligt FN. Men för att kunna använda alger som mat inom Norden krävs kunskap, annars finns det risk för att vi får i oss för mycket tungmetaller. Det framgår av en ny rapport från Nordiska ministerrådet.
Efsa har konstaterat att det kan finnas risker med att äta alger, ändå finns det i dagsläget ingen specifik livsmedelslagstiftning om alger inom EU. År 2020 skapades därför ett gemensamt nordiskt projekt finansierat av Nordiska ministerrådet, bestående av livsmedelsverken i Danmark, Island, Färöarna, Sverige och Norge. Det gemensamma målet var att ta fram en enad nordisk strategi för att hantera risker med alger och tång som livsmedel. Rapporten från Nordiska ministerrådet är en del av detta.
Baserat på nuvarande kunskap är det kadmium, arsenik och allt för stor mängd av jod som är de största riskerna, även för alger som skördats i Norden. Det krävs mer kunskap, men den nordiska rapporten kan fungera som en riktlinje både för Efsa och företagen.
I rapporten framgår att mängden tungmetaller och jod i alger påverkas av art, ålder, växtplats, vattenkvalitet och vilken del av algen som skördats. Hälsofarliga mängder av jod fanns bland annat i sockertång, fingertång och stortare. Störst mängd av kadmium fanns i havskål och blåstång. Framför allt fingertång hade stora mängder av oorganisk arsenik. Rapporten klargör att mängden tungmetaller och jod kan variera mycket både inom och mellan olika algarter.
I modern tid har det inte varit svensk tradition att använda alger som mat, men nu finns ett ökat intresse.
”Vi har inte samma traditioner och regelverk för hanteringen av alger som livsmedel jämfört med till exempel köttproduktion, spannmål eller grönsaker. Det här är ett nytt område för oss, därför måste vi utveckla säkra metoder för att kunna ta tillvara algerna på bästa sätt”, säger Barbro Kollander, senior kemiskt på Livsmedelsverket och medförfattare i rapporten.
Hon menar att alger kan bli ett nytt bidrag i den nationella försörjningsförmågan, men för att skapa säkra livsmedel behövs lagstiftning och tydliga riktlinjer. Det är viktigt att företagen får stöd att göra rätt från början så att livsmedel gjorda av alger är säkra att äta. En utökad livsmedelsproduktion av alger ställer nya krav på samverkan mellan berörda myndigheter och kanske även nya arbetssätt.
Nordiska ministerrådets rapport kan laddas ner här
En gemensam FAO och WHO-rapport finns här
