Snabbt stigande råvarukostnader kommer inom kort att leda till höjda matpriser. Svenska livsmedelsproducenter vill investera mer i automatisering och nya produktionslinjer men hindras av låg lönsamhet och kompetensbrist. Det är huvudnyheterna i Livsmedelsföretagens senaste Konjunkturbrev.
Det som sticker ut mest i Livsmedelsföretagens konjunkturbrev för andra kvartalet 2021 är den snabba ökningen av de svenska livsmedelsproducenternas kostnader för rå/insatsvaror. Med indexvärdet 79 (där 50 är oförändrat) noteras ett av de högsta värdena under indexseriens 12-åriga historia. Orsaken är snabbt stigande priser på den globala spotmarknaden för insatsvaror i livsmedelsproduktion. Priset på till exempel sojabönor, vete, majs och palmolja har ökat mellan 50 och 120 procent. Ökningarna är ett resultat av en ”perfekt storm” av stor efterfrågan, logistik- och transportkaos samt extremväder och missväxt.
”Svenska livsmedelsproducenter har i många år kämpat för att effektivisera produktionen och få ner kostnaderna. På så sätt har man har kunnat hålla nere priserna men nu går det inte längre. Företagen har redan hårt pressade marginaler och man kommer inte kunna svälja de kraftiga ökningarna av råvarukostnader på egen hand. Det tar alltid lite tid för sånt här att få genomslag i livsmedelskedjan, men min bedömning är att konsumenten ska räkna med höjda matpriser under hösten”, säger Carl Eckerdal, chefekonom på Livsmedelsföretagen.
Trots låg lönsamhet och ökande råvarukostnader är stora delar av den svenska livsmedelsindustrin optimistisk inför framtiden. Konsumenterna värdesätter och efterfrågar svenskproducerade livsmedel allt mer och företagen räknar med att efterfrågan fortsätter att växa. 55 procent av Livsmedelsföretagens medlemmar anger därför att de planerar att öka investeringstempot de kommande fem åren. Det man framförallt vill investera i är underhåll av befintliga produktionslinjer och anläggningar, nya produktionslinjer samt automatisering.
”Det är glädjande att se företagens optimism och investeringsvilja. Inte minst i ljuset av att livsmedelsindustrin historiskt sett har en investeringsgrad som bara är hälften så stor som övrig svensk industri. För att kunna möta konkurrensen från resten av EU har företagen förbättrat sin effektivitet enormt de senaste 20-30 åren, men det finns mycket kvar att göra. Det kommer krävas omfattande investeringar för att företagen ska klara av att ställa om till hållbar produktion och samtidigt bibehålla konkurrenskraften”, säger Carl Eckerdal.
Den låga investeringsgraden beror enligt företagen själva huvudsakligen på den låga lönsamheten inom livsmedelsbranschen. Att lönsamheten är så dålig beror till stor del på maktbalansen inom branschen, med tre dagligvaruaktörer som i praktiken utgör ett oligopol och kan pressa priserna därefter, inte minst genom sina satsningar på EMV. Andra förklaringar som företagen anger är den låga exportandelen, brist på personal med tekniskt kunnande och svårigheter att fullt ut automatisera produktionen.
