Det nya gränsvärdet för oorganisk arsenik i ris och risprodukter verkar inte ha lett till lägre halter i råris och fullkornris. Halterna har ökat i flera produkter men nästan alla håller sig under gränsvärdet. Det visar en undersökning som Livsmedelsverket har gjort i samarbete med några kommuner.
De senaste åren har det kommit nya gränsvärden för både arsenik och kadmium. För att ta reda på om halterna bly, kadmium och oorganisk arsenik i välling, gröt och ris håller sig under gränsvärdena har Livsmedelsverket tillsammans med några kommuner undersökt innehållet i dessa produkter. Undersökningen syftade också till att få en indikation på om de nya gränsvärdena påverkat halterna av arsenik och kadmium.
Undersökningen visade att sex av åtta undersökta ris hade högre arsenikhalter än 2015 och att de produkter som hade högst halter var ekologiska. Ett av rullkornsrisen överskred gränsvärdet.
Livsmedelsverket råder föräldrar att inte ge barn under sex år riskakor eller risdrycker. För vuxna innebär det ingen hälsorisk att äta ris och risprodukter några gånger i veckan.
Fullkornsris innehåller ofta högre halter arsenik än vitt ris. Det beror på att arsenik framför allt samlas i risets skal, och det finns mer skal i fullkornsprodukter.
”Livsmedelsverket rekommenderar i vanliga fall att man ska välja fullkorn eftersom de är bra för hälsan. Men just när det gäller ris bör man äta fullkorn bara ibland”, säger Petra Bergkvist statsinspektör på Livsmedelsverket
”Man kan också göra mycket för att sänka halterna i riset själv. Koka riset med stort överskott av vatten som sedan hälls bort. Då kan arsenikinnehållet minska med mer än hälften.”
Lagstiftningen är skarpare för barnmat än för annan mat. Ingen av de undersökta proverna av gröt och välling för barn hade halter av kadmium, bly eller oorganisk arsenik över gränsvärdet. Halterna av kadmium hade minskat något sedan 2011. De högsta halterna av bly i produkterna var betydligt lägre 2017 jämfört med 2011.
Arsenik finns naturligt i berggrunden och tas upp av riset via jorden eller bevattningsvattnet. Halterna av arsenik varierar naturligt mellan olika platser och kan också variera mellan olika åkrar.
Carina Malm
