Livsmedelsverket har fått i uppdrag av regeringen att utreda Sveriges möjligheter att införa ursprungsmärkning av kött och fisk på restaurang och i storhushåll samt vilka konsekvenser detta får för myndigheter och berörda företag. Resultatet tyder bland annat på högre kostnader för företagen och för livsmedelskontrollen.
Ett krav på ursprungsmärkning av kött och fisk på svenska restauranger skulle innebära att Sverige ställer högre krav än vad EU-reglerna gör. För att få göra det måste Sverige göra en anmälan som ska godkännas av EU-kommissionen.
Utifrån EU-lagstiftningen har Livsmedelsverket identifierat fyra underlag som behövs för att Sverige ska kunna gå vidare med processen.
* Ett förslag till nationella bestämmelser – det vill säga ett författningsförslag.
* En konsumentundersökning. För att få avvika från EU-lagstiftningen krävs det att landet kan visa att uppgift om ursprung är mycket viktig för konsumenterna.
* En beskrivning av motiven för de nationella bestämmelserna. I det här fallet anser Livsmedelsverket att det primära motivet är att ge konsumenterna ytterligare möjligheter till att göra informerade val. (Eller som det uttrycks i EU-lagstiftningen – skydd av konsumenterna.)
* En redogörelse som visar att det finns ett samband mellan vissa kvaliteter hos livsmedlet och dess ursprung. Det kan till exempel vara särskilda förhållanden som påverkar livsmedlet såsom smak.
I regeringsuppdraget ingår också att följa processen med den anmälan som Finland har gjort till EU-kommissionen om ursprungsmärkning av kött och fisk på restaurang.
Livsmedelsverkets rapport har skickats till Näringsdepartementet som ska ta ställning till om Sverige ska gå vidare med en anmälan. EU-kommissionen väntas inom kort ta ställning till vad som krävs för nationella bestämmelser om ursprungsmärkning. Livsmedelsverket förordar att man avvaktar dessa ställningstaganden, innan en anmälan skickas till EU-kommissionen.
