Fisket på strömming, gråsej och torsk bör minska, medan det kan öka på bland annat kolja och vitling. Även fisket på sik i Vänern och siklöja i Vättern kan öka. Det visar SLU:s årliga översikt ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten”, som görs på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
I rapporten analyseras tillstånd och trender för de mest fiskade arterna i havet samt i de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren.
”Kunskaperna är viktiga för att kunna genomföra en ekosystembaserad förvaltning och arbetet med att skapa balans mellan bevarande, långsiktigt hållbart nyttjande och en rättvis fördelning av naturresurser”, säger Fredrik Ljunghager, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
I årets rapport ingår 48 arter fördelade på ett hundratal olika bestånd eller områden.
”Vårt huvudsakliga mål är att beräkna hur stora bestånden är och om de växer eller krymper. Då kan vi ge råd om fisket kan öka, bör minskas eller om fisket helt bör upphöra. För några arter och bestånd har vi tyvärr inte tillräckligt bra information, varför vissa av våra bedömningar blir mer osäkra. Ibland kan vi inte heller göra någon bedömning alls”, säger Stefan Larsson vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Ett antal internationellt förvaltade arter har visat på en positiv utveckling sedan förra rapporten: kolja i Nordsjön och Skagerrak, vitling i Nordsjön, äkta tunga i Skagerrak och Kattegatt samt höstlekande sill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. På dessa arter bedöms fisket kunna öka.
Även för några av de nationellt förvaltade arterna ses en positiv utveckling. Det gäller till exempel för lake och sik i Vänern och Vättern, liksom för siklöja i Vättern och Mälaren. Positiva trender syns även för siken i Bottenviken vilket tyder på att beståndsstatusen är god och att fångsterna kan öka.
För torsken är läget fortsatt allvarligt och då i synnerhet för det östra beståndet i Östersjön samt i Kattegatt, för vilka Ices (Internationella havsforskningsrådet) ger rådet att inget torskfiske ska ske under 2022. För västra torskbeståndet i Östersjön minskas fisket avsevärt medan det för fisket i Nordsjön och Skagerrak inte sker någon större förändring, även om läget dock är kritiskt.
Även för flera sillbestånd ges råd om minskat fiske eller fiskestopp. Vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och sydvästra Östersjön bör till exempel inte fiskas alls. I Bottniska viken minskas strömmingsfisket något och för sill/strömming i centrala Östersjön (utom Rigabukten) sker en tydlig minskning.
”Strömmingen i Östersjön är småvuxen och lekbeståndet krymper samtidigt som fiskeridödligheten ligger över gränsvärdet för ett hållbart fiske. Då måste fisket minskas”, säger Stefan Larsson.
I Vättern har rödingbeståndets återhämtning avstannat och det finns tendenser till en negativ utveckling.
För de kanske två mest populära arterna inom fritidsfisket, abborren och gäddan, ser det både bra och dåligt ut. För abborren är situationen generellt bra i de stora sjöarna, med starka bestånd i framför allt Mälaren och Hjälmaren. För abborren längs kusten har situationen varit relativt stabil under en längre tid, men då bestånden inte bedöms växa är rådet för kustabborren att fångsterna inte bör öka.
För gäddan i de stora sjöarna råder databrist. Bedömning kan endast göras för Vänern och där lyder rådet att fångsterna inte bör öka. Även för kustgäddan saknas data och enligt försiktighetsprincipen bör därför fångsterna inte ökas i Bottniska viken. I Egentliga Östersjön är situationen för gäddan kritisk, med kraftigt försvagade bestånd på flera håll.
”Orsak till detta antas bland annat vara de negativa effekter de ökande bestånden av storspigg har på gäddan samt att gäddan är en viktig bytesart för de ökande populationerna av säl och skarv”, säger Stefan Larsson.
Rapporten ”Fisk- och skaldjursbestånd i svenska hav och sötvatten” kan laddas ner här
