Möjligheten att ersätta sojaprotein i livsmedel med högvärdigt protein från stärkelsepotatis undersöks i ett nystartat projekt inom SLU Grogrund.
Projektet ”Växtförädling av stärkelsepotatis – ökad kvalitet för ett mer uthålligt resursutnyttjande” handlar om att förbättra potatisen som gröda och att utnyttja den fullt ut på ett hållbart sätt. Det genomförs av forskare vid SLU i Uppsala och Alnarp och sker i samverkan med Sveriges Stärkelseproducenter.
Stärkelsepotatis och matpotatis är samma art men har distinkt olika egenskaper metaboliskt sett, eftersom de har förädlats i olika linjer under lång tid.
”Potatisprotein från stärkelsepotatis skulle kunna vara en pusselbit i arbetet för att få fram mer svenskodlat växtprotein för användning i livsmedel och djurfoder. Det finns en efterfrågan på sådant protein, bland annat för att kunna ersätta importen av soja. Om en större del av stärkelsepotatisen kan användas i livsmedelsprodukter skulle odlarna också kunna få bättre betalt för den i framtiden”, säger professor Eva Johansson, programchef för SLU Grogrund.
Ett problem är att ohälsosamma och illasmakande glykoalkaloider, som solanin, binder till proteinet i potatis. Däremot binder sig glykoalkaloiderna inte till stärkelsen eller fibrerna, som huvudsakligen framställs av stärkelsepotatis.
”Ett av våra mål är att förstå mer om mekanismerna bakom hur dessa ämnen bildas och fungerar i stärkelsepotatisen. Nu har vi kommit en bit på vägen. Analyserna efter första årets provodlingar av ett tjugotal stärkelsepotatissorter tyder på att de generellt innehåller mer glykoalkaloider än de matpotatissorter som vi testat samtidigt. Detta är ny kunskap, som vi inte hade innan. Men det gäller inte alla stärkelsepotatissorter. I vissa sorter är halterna så låga att det kanske skulle kunna räcka med att förvara potatisen svalt och mörkt för att den ska bli användbar för utvinning av protein till livsmedel. Det är en hypotes vi har och en av de saker vi ska undersöka vidare i nästa steg. För andra sorter handlar det om att med hjälp av nya växtförädlingstekniker förädla materialet för att få fram potatissorter med lägre halter av dessa anti-nutritionella ämnen”, säger professor Folke Sitbon, som är projektkoordinator.
Det finns redan idag metoder för att ”tvätta rent” proteinet från de besvärliga glykoalkaloiderna, men det krävs mycket energi, vatten och också kemikalier. För att testa vad som händer om man helt stänger av produktionen av glykoalkaloider i en potatisplanta använder sig forskarna av gensaxen CRISPR/Cas9.
Eva Edlund Tjernberg är produktutvecklare inom applikation på Sveriges Stärkelseproducenter, som är företagspartnern i projektet. Hon ser positivt på att moderna växtförädlingstekniker, som CRISPR/Cas9, används för att förbättra stärkelsepotatisen.
”Med tanke på att proteinutvinningen idag är så energikrävande skulle potatisar med lägre eller inga halter av glykoalkaloider ge fördelar i form av en mer hållbar utvinningsprocess, vilket vore positivt för miljö och klimat”, säger Eva Edlund Tjernberg.
”Potatisproteinet har hög kvalitet och smakar gott när det är fritt från glykoalkaloider. Det har potential att bli en väldigt bra råvara, ett funktionellt protein, som ger mer än näringsvärde till en produkt. Ett exempel är att använda det som emulgeringsmedel, det vill säga för att få vatten och olja att blanda sig. Om jag får sia tror jag att vi i framtiden kan se produkter där potatisprotein ersätter ägg i majonnäs, burgare gjorda helt eller delvis på potatisprotein.”
